Ja, man använder dem och sliter ut dem. Förstås.
Vissa av dessa varor lever man med i flera år innan de ger upp och byts ut.
Till exempel diskproppen. Den bytte jag ut häromdagen efter nästan fem års tjänstgöring. Nu höll jag den nya och tänkte; "Om fem år är det dags att byta ut även denna. Då är min son 12 år." Tolv år! Det är ju jättestort! Nästan tonåring!
Så tänker jag kring många varor. "När den här YES-flaskan är slut är det vår!" "När den här deodoranten är slut kommer jag att ha en ny bil!"
En gång blev jag fuldumpad av en kille. Jag hittade en fin, fransk, handgjord tvål jag hade fått av honom. Jag tänkte slänga den - men fick för mig att använda den symboliskt: jag skulle bokstavligen tvätta mig ren från honom. "Om tre månader är tvålen slut - och då kommer jag att vara fri från den mest påtagliga, fysiska och smärtsamma saknaden." Tvålen krympte lite varje gång jag tvättade mig och tillslut var det bara en smula kvar som åkte ner i avloppet. Fri! Ja, inte riktigt - men i mycket bättre form än tre månader tidigare...
Konstigt hur man blir gift med vissa prylar och inte andra - en del åker osentimentalt och bryskt ut med soporna om de råkar vara i vägen. Men min slöa, plastiga hushållssax? Jag menar, hur dyrt kan det vara att ersätta den med en ny och vass? En omöjlig pepparkvarn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar