Dialog framför första 5 minuterna av "the Fountain"

Filmen börjar
- Ah... det ska va 1600-talet
- Spanien
- Han e riddare?
- Inkvisitionen, tror jag
- Är det hår i relikskrinet?
- Var är han nu?
- Ah, det är sydamerika, konkvistadorerna
- Nu är det nutid!
- I en bubbla?
- Var det samma kvinna som drottningen?
- Var är de nu, vilka är de?
- Båda: PYGMÈER!
- Ojoj. Dog han nu?
- Nu är han i bubblan igen. Är han död? Eller galen?
- Han är på sjukhus...
Båda: MENTALSJUKHUS!!!
- I en bubbla?
- Har trädet HÅR?
- Mäh? Helt plötsligt har HAN hår?
- Är hon hans fru, drottningen?
- Är hon död?
- Är det science-fiction?
- Nä, ett sjukhus
- Ett laboratorium?
- Är det underjordiskt?
- NU KOMMER HON IGEN?
- Vem håller på att dö?
- Trädet i bubblan!?
- Nä, en APA!
... och så höll det på. Tursamt nog var vi hemma i soffan framför DVD:N. Hur poppis hade jag och syrran blivit på en bio? Vi var i värsta "På spåret"-stämningen. Filmen? Fattar fortfarande inte slutet. Dog han?

Allt detta kan bli ditt

På hemnet finns det drömmar att köpa. Som säljare borde man ju tänka (efter alla homestyling-program på TV) att man ska fiffa till det lite inför mäklarens besök och fotosession. Så verkar inte alltid vara fallet.
Det finns också bilder som inte säger ett skit om hur drömbostaden ser ut...



... men det blir en tunbjörksk kvalitet istället, eller hur?

Har ni fler märkliga bilder från fastighetsannonser, tips/länka gärna - vill kanske göra något av detta...

FF på skolan igen...

Jaha, så har skolverket varit och inspekterat oss... I vanliga fall skickar skolverket socialt smidiga personer som vet att man får fram mest information genom att få folk att slappna av, prata om vädret, den senaste semesterresan och så HUPP hur det verkligen ligger till; enkel förshörsteknik alltså. Denna gång kom inspektörer av en annan sort, så folk blev adrenalinstinna, defensiva och kände sig ansatta. Trots det gick det bra och de var nöjda. Nu har de åkt så nu hänger rektorn in de nyinköpta skolverksbrallorna i garderoben igen. Fast de var snygga, M! Skolverksbrallorna funkar nog lika bra när du ska diskjocka...!

Jag har förresten stickat klart en... grej...att ha runt halsen! Varm och skön och en aning märklig. I ull som inte sticks. Perfa.

Ylle R.I.P

Inga fler katthår på kläder och möbler, inget krånglande med kattvakter, inga illaluktande kattlådor eller stinkande kattmat...

Men inte heller glada mjau (fast hon lät mer som "mrrööhh")vid hemkomsten, varma spinnkatten i knät, inga fler förälskade kattögon som vill ha kontakt, inget sällskap mörka och ensamma nätter... Katten Ylle hade också som specialitet att känna på sig vem som var mest ledsen eller mörkrädd - och kröp ned i sängen vid fötterna hos den och vakade.

I nästan 10 år fick vi leva ihop. Vi uppfostrade våra barn tillsammans hon och jag.

I förmiddags drog hon sina sista suckar medan hon spann lite svagt och blev klappad av oss.

Vi kommer att sakna det lilla pälsmonstret nånting oerhört.

Hon är begravd i en liten sommaräng på tomten; med sin filt, sin klösbräda och några hårsnoddar som hon kan leka med - och två kärleksbrev från mig och K.

Han gick på kalas strax efteråt. Han skrev på grattiskortet; "GRATTIS PÅ 7ÅRSDAGEN! MIN KATT DOG IDAG!" När han lämnade presenten såg han kortet, blev ledsen och cyklade gråtande hem igen... Sorgligt!

Det är lätt att sörja djur. Man bara släpper fram sorgen rakt upp och ned - en ren, rak sorg med brölande gråt och snornäsor.

Lilla Yllekatt...